Tessa är 16 år och har haft leukemi sedan hon var 12. Hon är den borttynande berättaren som utvecklar en hyperkänslighet för ögonblick. Molnets svarta kant, iskuben i glaset, vinden som drar över kinden – sådant blir till små talismaner av rymd att leva i. Hon blir närvaroexpert i stunden, och får på det viset ett alldeles eget liv, trots sin alltmer krympande energi och den svårt begränsade framtiden. Här finns inget hopp om räddning, men det är ändå en sorgligt trösterik och mycket vacker bok, där läsaren kommer extremt nära en döende individ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar