Big girls don´t cry

Två unga tjejer i Berlin är barndomsvänner. Katis mamma är kristen, och Kati gömmer kondomer i sitt gosedjur på sängen i flickrummet. Koftan byter hon till jeansjacka när hon kommer ner på gatan. Steffi har en annan familjesituation, där pappan är otrogen och mamman vet inget. Tjejerna bestämmer sig för att hämnas på den nya kvinnan. Samtidigt kommer de i kontakt med lögner, svek, droger, porrfotografering, våldtäktsförsök och död. Vänskapen sätts på hårda prov. Kati, den ljusa tjejen på bilden, följer sina impulser och sin inre röst i kritiska lägen. Det visar sig värdefullt, både för henne själv och för två andra personer som hon räddar undan katastrof. Den svenske författaren Carl-Johan Vallgren spelar en liten men läskig roll som medelålders kokainist och flickraggare.

Paranoid Park

En ung skejtare i Portland brukar hänga i Paranoid Park, den förbjudna asfaltsparken med kanter, fall och svackor. En äldre kille drar med honom in bland tågsätten under bron, på bangården. En securitasvakt hinner ikapp - här är farligt att vistas! - och killen blir då vittne till en ohygglig olyckshändelse. Tittaren vet sedan vad han bär på, utan att han pratar om det med någon. Ett långsamt tempo präglar filmen, men varje scen laddas av killens vetskap om det som hände, och det som han nu måste leva med. Hans ytliga lojhet rymmer tyst kaos. Han är en oskolad skådespelare direkt från gata, men helt rätt i denna roll. Slutet visar att detta är ingen deckare, utan filmen hör till en annan genre.