tisdag 26 april 2011

Sanning eller konsekvens

Huvudpersonen Nora är inte en helt god eller en helt ond figur, utan bara vanlig. Hon gör något som hon ångrar; hon beter sig illa mot en utfrusen klasskamrat, Karin. Detta vill hon rätta till, och filmens slut är öppet för hopp. Temat är tjejkompisar, tönt eller cool, och mobbning i och utanför skolan. De olika karaktärerna är tydliga, och man kan fundera över vem man själv är av de olika tjejerna, och vem man blir av grupptryck. Filmen är gjord efter boken med samma namn av Annika Thor.

tisdag 19 april 2011

Big girls don´t cry

Två unga tjejer i Berlin är barndomsvänner. Katis mamma är kristen, och Kati gömmer kondomer i sitt gosedjur på sängen i flickrummet. Koftan byter hon till jeansjacka när hon kommer ner på gatan. Steffi har en annan familjesituation, där pappan är otrogen och mamman vet inget. Tjejerna bestämmer sig för att hämnas på den nya kvinnan. Samtidigt kommer de i kontakt med lögner, svek, droger, porrfotografering, våldtäktsförsök och död. Vänskapen sätts på hårda prov. Kati, den ljusa tjejen på bilden, följer sina impulser och sin inre röst i kritiska lägen. Det visar sig värdefullt, både för henne själv och för två andra personer som hon räddar undan katastrof. Den svenske författaren Carl-Johan Vallgren spelar en liten men läskig roll som medelålders kokainist och flickraggare.





Paranoid Park

En ung skejtare i Portland brukar hänga i Paranoid Park, den förbjudna asfaltsparken med kanter, fall och svackor. En äldre kille drar med honom in bland tågsätten under bron, på bangården. En securitasvakt hinner ikapp - här är farligt att vistas! - och killen blir då vittne till en ohygglig olyckshändelse. Tittaren vet sedan vad han bär på, utan att han pratar om det med någon. Ett långsamt tempo präglar filmen, men varje scen laddas av killens vetskap om det som hände, och det som han nu måste leva med. Hans ytliga lojhet rymmer tyst kaos. Han är en oskolad skådespelare direkt från gata, men helt rätt i denna roll. Slutet visar att detta är ingen deckare, utan filmen hör till en annan genre.

torsdag 14 april 2011

Pojken i soffan av Sonya Hartnett

Detta är en ungdomsbok, men kunde lika gärna kallas ålderdomsbok, och en skimrande vacker sådan. Språket, dess bilder, metaforerna, de litterära och historiska anspelningarna (som man inte alls behöver se för att förstå) – alltihop skapar en livsberättelse om en människas drömmar, längtan, lycka, besvikelse, sorg, ensamhet men också försoning med livet. Formen är sagans, där fiskar kan tala och västanvinden har en vilja att hjälpa en ung kvinna i bräcklig farkost på vågorna. Vem pojken är, han som plötsligt sitter i Maddys soffa, det förstår läsaren på sista sidorna, och alltihop knyts samman. Varje nytt kapitel inleds med en liten teckning av en stjärnfalls-skur, eller kanske är det ett fyrverkeri.

Ett hål om dagen av Louis Sachar



Vi är i USA, kanske på 1950-talet. Det är öken, det är hett, vatten är en bristvara. Killen med palindrom-namnet Stanley Yelnats är oskyldigt dömd och skickad till arbetslägret Camp Green Lake. Men det som låter lummigt och svalt finns inte. Sjön är uttorkad av en anledning som berättelsen avslöjar. Detta är en magisk-realistisk roman som rymmer passion, ondska, död, pennalism, skattjakt, ond förbannelse, lök- och splooshdiet samt skräck för den gulprickiga ödlan. Stanley är en antihjälte med gott hjärta och hög moral. Men han är ingen mes för det! Innan det goda segrar i klassisk äventyrsstil har läsaren fått mycket att klura på. Alltihop bildar en perfekt och sammansatt helhet, och det går att hitta mening i detaljerna. Den finns som film! Måste ses!

onsdag 13 april 2011

Zebraflickan av Sofia Åkerman



Sofia skriver om sitt eget liv som zebraflicka, alltså randig av självskadeärr - på armarna men också på andra ställen på kroppen. Hon har anorexia, och gör våld på sig själv på flera olika sätt. Läsaren förstår något om hur stark ångesten måste vara när någon självmant fyller munnen med frätande toamedel och tungan blir en kladdig gegga. Efter en överdos av tabletter, i ett av många självmordsförsök, kollapsar levern. Kanske ska hon dö nu då, äntligen? Det var ju det hon ville. Men då vaknar paradoxalt istället kampen att leva. För hon tänkte aldrig försvinna helt, utan bara lite, bara så att någon kom för att hämta henne, med den sköna ambulansen. Då skulle hon vara räddad igen, tillbaka till livet.

Innan jag dör av Jenny Downham



Tessa är 16 år och har haft leukemi sedan hon var 12. Hon är den borttynande berättaren som utvecklar en hyperkänslighet för ögonblick. Molnets svarta kant, iskuben i glaset, vinden som drar över kinden – sådant blir till små talismaner av rymd att leva i. Hon blir närvaroexpert i stunden, och får på det viset ett alldeles eget liv, trots sin alltmer krympande energi och den svårt begränsade framtiden. Här finns inget hopp om räddning, men det är ändå en sorgligt trösterik och mycket vacker bok, där läsaren kommer extremt nära en döende individ.

tisdag 12 april 2011

Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl och Kinna Gieth





En verklig dagbok utgör bakgrunden till denna roman. Kinna är tvillingen som blev ensam kvar när den andra systern, då 13 år, blir påkörd av en bil när hon springer till skolbussen. Boken följer, under ett sorgeår, vägen från chock ner i det djupaste svarta, och vidare upp till ytan, där det blir tydligt vad som är viktigt i livet. ”Allt är sorg” säger en dikt som Tina läser i biblioteket. Där börjar helandet. Tina förstår att sorgen ser olika ut för olika människor. Ofta handlar det om dem själva, om de egna problemen och det privata utgångsläget. Filmen kommer i augusti 2011, skapad av Anders Grönros som gjorde Agnes Cecilia och Glasblåsarens barn.

torsdag 7 april 2011