En känslig ton av djup ensamhet klingar i denna starka roman om mobbning. Det finns ett stort avstånd mellan huvudpersonen och resten av skolan och världen. Det som berättas ska egentligen ingen veta. Denna misshandel äger inte rum, historien ska egentligen inte släppas fram. Mamman till huvudpersonen är självisk och otäckt skildrad. Jaget/flockan är det starkaste och det sköraste av barn Hon är den som alltid måste förhålla sig till omgivningen för att överleva, både fysiskt och psykiskt. Utvecklingen i terapirummet, där jaget hamnar på slutet, är fin och trovärdig. Hopp finns, och det är viktigt. Saker kan och måste ändras. Såhär ska ingen behöva leva, så osynligt.
torsdag 30 juni 2011
Jag finns av Maja-Maria Henriksson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar