Känslan av att hoppa av Ingrid Olsson

En bok som börjar och slutar lite utan förändring. Jo, vi som läsare, har ju fått oss en uppfattning om det där konstiga som finns i Lisen. Lisen som skriver brev till en kille i hennes skola som hoppade från parkeringshuset med huvudet före. En kille som var snäll och populär men som tydligen inte gillade att leva. När alla frågar sig varför han gjorde det, frågar Lisen "varför inte?". Hennes drömmar kretsar själv om just det. Känslan av att hoppa.

En riktigt bra bok. Tankarna beskrivs med sådan känslighet. Lisens rädsla för att våga. Rädslan för allt. och det där konstiga. Breven fortsätter och utveckling sker hos Lisen. Hennes längtan av att själv få hoppa från parkeringshuset växer. tillslut står hon också där och känslan av att hoppa är närmre än någonsin...

/Lisa (gästbloggaren)

OCH? av Bitte Havstad

Denna bok är lättläst och jag läste den rakt upp och ner en dag när jag inte hade något särskilt för mig.
Det är en bok som handlar om hur det är att vara 12 år. Faktiskt så började jag minnas en hel del från när jag själv var 12 år. Vad jobbigt allting var. Skolan var ett territorium för intriger och fiender. Närsomhelst kunde bästisen vända en ryggen och gå till de andra, frysa ut en. Mobbing var ett faktum trots att rektorn jämt hävdade att skolan nog inte hade någon mobbing. Jo visst. I den bästa av världar!

Språket, är modernt och de orden som används (är ibland lite ovårdade men de) behövs för att de ska ge styrka åt skildringen om 12-åriga Erika.

Erika som har nyskillda föräldrar. Mamma Cilla som sippar vin och bara gråter. Och Pappa Johan som bor i en ny stad, i en ny lägenhet med ny tjej och som är onaturligt käck och glad när Erika kommer på besök varannan helg. Erika älskar balett och dans men under hösten tycker hon att för många sviker och saker går kanske inte helt som hon tänkt sig. Men så träffar hon Jimmy, som går på hennes skola, han som det går så mycket rykten om, tydligen har han stulit en bil. Men hos Jimmy finner Erika en ny vänskap och det stöd som hon inte hittar någon annanstans.

/ Lisa (gästbloggaren)

Bara kärlek kan krossa ditt hjärta av Gunnar Ardelius

De stillsamma lägesbeskrivningarna definierar huvudkaraktären Morris värld och utgör romanens kärna. Morris känns lite urvuxen sin gymnasiekavaj och uppfattas som äldre. Pappans slanguttryck är roliga och sätter sig. ‘Sprall’… Mamman är sympatisk men hon tar alldeles för mycket skit från sonen som blir oberäkneligt förbannad på henne då och då. Däremellan har de det mysigt tillsammans, fikar och äter mat. Ser på teve, promenerar. En del av deras umgänge kretsar kring hennes förstoppning. Detta är på ett plan ett meningslöst inslag, men det passar in och förstärker romanens speciella ton. Mamman tydliggörs som maktlös, snäll och tragisk. Hon är ett offer som Morris får dåligt samvete av. Omslaget är bra och associerar till löpningen tillsammans med pappan, vilket spelar en viktig och ödesdiger roll i boken.